Mamma
Jag börjar med det nyaste.
Förvänta dig inte att jag ska köpa nått till dig när jag är i New York. Jag kommer inte ha tid.
Okej... När fick jag senast använda mig av ursäkten att jag inte har tid? Men jag nickar bara. Okej..
Jag bor inte med mina föräldrar så vi pratar inte med varandra varje dag. En dag när jag satt och vänta på bussen ringer mamma.
Du fick ju navelpiercing när du fyllde år. Men så gick det ju inte. Och så köpte vi ett par byxor så du är ju skyldig mig trehundra kronor. Men då tänkte jag att du kunde få byxorna i födelsedagspresent.
Istället för att protestera åt detta korkade förslag, säger jag bara: okej... men nu vill jag nog ha en annan piercing.
Men då blir du ju skyldig mig trehundra kronor för byxorna.
okej...
Den första piercingen fick jag 30/12 -07. Byxorna köpte vi nog för tre månader sen. Jag fyller år IGEN om fyra månader. Så löjligt. Men protesterar jag? nej.. allt jag säger är: Okej.
I det där telefonsamtalet lyckas hon även klämma in
Ska du inte komma hit och hämta dina möbler snart så vi kan göra om ditt rum?
JAG ÄLSKAR MIN MAMMA
Oj, jag kanske missförstod men det kändes som att du i inlägget var ironisk mot mor din. Men jag får nog säga att allt hon sa hade väldigt mycket logik? jag tyckte inte alls att det var elakt eller okänsligt? Jag tror du ska vara glad att din mamma engagerar sig i dig. MEN så vet ju inte jag restan av vad som sagts.
